måndag 31 januari 2011

Det här är lycka!


Det här kallar jag lycka!
Att få sitta i en soffa och ha ett barnbarn på vardera sidan om mig.

lördag 22 januari 2011


Mamma Ullis och Thea, de tittar på Loke som ännu ligger i bilbarnstolen.
Thea var så glad när mamma & pappa kom hem. Och så hade de ju en bäbis med sig också.
Loke!
Första mötet med barnbarnet nr två, en liten kille som får namnet Loke.
Han föddes den 19 Januari 2011 och vägde 3372g och var 49 cm lång.
Storasyster Thea 1 år och 8 månader var glad över att få träffa sin lillebror. Tittade igenom honom, fötter hander, näsa, mun, ögor, ögon mm...pussade på honom flera gånger och så var hon snäll och gav honom gosedjur.
Det var ett mycket trevligt möte. En sån lycka, att ännu fått ett litet barnbarn.
Önskar förståss föräldrarna allt lycka med sin lilla familj.

Kortet är taget den 22 januari 2011

torsdag 20 januari 2011

Theas lillebror Loke


Den 19 Januari 2011 kl 14.45 så blev jag farmor till denna lilla söta kille. Som heter Loka.
Thea har blivit storasyster. Thea är 1år och 8 månader gammal.
Det skall bli intressant och spännande att se vad hon tycker om lillebror.
Och härligt att få följa deras uppväxt.
Jag är en mycket stolt och glad farmor. Som fått två så underbara små barnbarn.
Önskar dem och föräldrarna all lycka nu och i framtiden!
Längtar efter då jag får träffa lilla Loke.

tisdag 18 januari 2011


Skriver lite här igen.
Jag bröt tyvärr min hö överarm den 12 Okt 2010. Det hände på en parkeringsplats i Örebro. Jag var med min älsta son till Örebro, han skulle på en jobbmässa då. Och jag tänkte gå lite på stan under tiden.
Men det blev varken jobbmässa för min son eller någon shopping på stan för min del. Det blev att åka in till USÖ i stället.
Jag hann aldrig av parkeringsplatsen. Det var trasig astfallt där på parkeringen som bildat en grop som jag föll i. Och jag landade så tokigt så jag bröt armen av mig. Det gjorde nått fruktansvärt ont. Min son försökte hjälpa mig upp men det gick inte. En trevlig tjej kom till vår hjälp, hon jobbade på USÖ:s Akutmottagning. Skulle så gärna vilja tacka henne än en gång om jag träffade henne. Hon hette Maria, men kommer inte ihåg efternamnet.
MEn hur som helst så fick inte heller hon upp mig, så det blev ambulans in till sjukhuset efter att de hade smärtlindrat mig på plats.
Inget gips kunde sättas på dett brott, utan jag har fått haft armen i en sån här mitella. Det har gjort fruktansvärt ont stundtals, så jag fick äta starka mediciner till börja med.
Nu har det gått dryga 3 månader sedan detta hände. Jag kämpar på, tränar armen varje dag och har väl gjort vissa framsteg. Men det är en lång bit tillbaka ännu.
Tänk så fort en olycka är gjord och så lång tid tillbaka innan det är bra. Nu har de dock inte kunna lovat mig att bli fullt bra i armen igen. Men jag kämpar på, för att få det så bra som det bara kan bli. Men nog är det synd att sånt här skall hända.
Har ju gått med en envis tennisarmbåge i sommras, jusst på hö arm. Och när det blev bättre, ja då kommer detta. Men man får inte tappa modet.
Jag är ändå så glad, jag skall ju snart bli farmor igen. Men tycker det är himla synd att jag inte kunnat hjälpa till med Thea mera nu. Och jag längtar efter henne så fort det gått någon dag som jag inte träffat henne.
Glad att hon blev frisk efter hon var så sjuk på julafton, det var en tung väntan för att höra hur det gått. Men vi fick försöka göra det bästa av julafton ändå, med lite mat och så.
Julafton blev ju för oss på Juldagen i stället då Thea var så bra så hon orkade med julfirande med Tomte och allt.
Bara att kämpa på med armen. Och så väntar man ju samtal nu, att det skall hända nått i BB fronten. Att Thea skall bli storasyster.

Theas möte med tomten.
Det var allt tryckt att sitta på pappas arm när Tomten kom.
Thea var tyvärr sjuk på Julafton och fick tillbringa sin julafton på USÖ. Hon hade haft magsjuka och blev uttorkad, då hon inte fick behålla nått. Så hon fick sond ned via näsan till magen. Men sent på Julaftonskvällen fick lilla gumman komma hem.
Och på Juldagen var hon så pass pigg så vi alla kunde fira jul tillsammans. Och den snälla tomten han kom till henne då i stället.
Så skönt att hon blev pigg igen, för julafton så satt vi alla och väntade på telefonsamtal från sjukhuset om hur det gick med vår lilla prinsessa.
Tur att barn piggnar på sig så fort i alla fall.
Nu väntar vi på att lilla bäbisen skall komma snart. Thea skall ju bli storasyster. Mamma och pappa har varit in till BB i Karlskoga en gång. De fick åka in på morgonen mot söndag den 16:de januari, men åkte hem igår 17:de, då värkarna hade avtagit och inte ville sätta igång igen. De hade fått stannat om de ville, men längtade förståss hem till sin lilla dotter.
Nu får vi hoppas och tro att det snart sätter fart igen. Men det var väl så att den lilla ville ligga tryggt i sin mammas varma mage en stund till.
Vi håller tummar och tår!
Det får bli raderna nu.
Ser att det var väldigt längesdan jag skrev nått här. Hade nästan glömt bort att jag har denna bloggen.
Hej då!