torsdag 27 oktober 2011

Jag och barnbarnen.


Nu var det länge sedan jag skrev nått i min blogg och skall väl nu försöka få till några rader.
På fotot här så sitter mina små gulliga barnbarn i knät på mig och tittar på Teletubbies, som är ett favorit program. Det är ju en del lärorika saker i dessa program för de minsta.
Idag har vi den 27/10-11. Tiden rusar på och snart är vi inne i Nov, den sämsta månaden på året om jag får säga det jag tycker. Men så kommer Dec och man får börja pynta lite inför Advet och Jul. Och så blir det fint när man får lite ljus i fönstren. Jag hoppas på snö till Advent, det tycker jag är fint.
Idag har vi en gråmulen dag. Har skjutsat Thea till Dagis idag, sedan tog jag mig en promenad i dimman. Och det var så fint över ån här, när dimmal låg och träden speglade sig i vattnet. Så visst, hösten har sina vackre stunder med.
Jag tycker ju alla årstiderna har någonting visst. Hösten gör att man går ned lite i varv tycker jag.
Igår var vi och tände ljus i Minneslunden där Tonis far har sin vila. Han skulle haft födelsedag igår.
Jag håller på med Yoga på Tisdagar på VC och det känns bra. Det är Medicinsk Yoga, så det är inte några svåra rörelser, bara lätta lätta. Och så är det bra för att lära sig koppla av.
Sedan går jag också för att kolla mitt blodtryck som varit ganska högt en längre tid. Men det verkar stabiliserat nu. Känner en helt annan ork i mig. Det känns verkligen bra. Att jag får äta blodtrycks mediciner, det måste man acceptera.
Har nyligen haft en väninna som fått hjärtinfarkt, som tur gick det bra denna gången.
I morgon är jag bjuden till en fd arbetskamrat och god vän. Även en annana fd arbetskamrat kommer att sluta upp, så detta ser jag fram mot. Det är roligt att ha kontakt med några av sina gamla arbetskamrater alla fall.
Nu måste jag se till det jag har på spisen.
Ha en bra dag alla som läser detta!

måndag 10 oktober 2011

Höst

Nu är det åter höst!
Sommaren gick så fort och hösten kom så fort. Men nu får vi njuta av denna årstiden med.
Man går liksom ned lite i varv denna årstiden. Kanse unnar sig att sitta och läsa en bok eller se på TV lite tidigare på kvällen. Så visst har hösten sin tjusning den med.

De här kortet är taget förra hösten. Jag gjode en sån blunder här om veckan. Hade varit ute och tagit massom med färgsprakande bilder. Men så fick jag se att jag inte hade så mång kort kvar i kameran och tänkt jag tar och rader de jag har i nu. Och glömde föra över mina fina höstbilder från i år. Nu börjar redan bladen falla, så det blir nog inte så många foton från i år. Lite synd för jag vill kunna gå tillbaka och se hur såg hösten ut tex 2011.

Nu till mina små älskade barnbarn som växer, så de växer. Lilla Loke är nu 8 Månader gammal, han kryper för full och han och Thea kan redan leka och ha roligt tillsammans. Thea har blivit duktigare och duktigare med talet och det kommer nu mera hela små meningar. Hon har börjat på Dagis några timmar i veckan, som hon tycker är jätte loligt som hon säger. Thea tycker mycket om att titta på Teletubbisarna, är ett lärorikt program för hennes ålder. Får lära sig färger och bla och lite saker, som att räkna lite t o m.

Thea tycker mycket om musik också och vi sjunger ofta tillsammans då hon är här. Hon sov natt här i helgen. Loke var här under dagen. Han är för liten ännu att sova över. För han ammas lite ännu, på kvällen och ibland vill han ha lite på natten med. De är så söta de små och jag är så glad över att ha fått dessa små barn till mina barnbarn.

Nya liv kommer och endel får lämna. Min sjukgymnast som jag haft sedan 1986, gick ur tiden i September. Och så en släkting till mig, en liten tant som varit gift med min Farbror som varit död sedan 1996. Var på Begravningen i slutet på September. Hon blev hela 92 år gammal. Sedan har Tonis morster Märta gått ur tiden med, hon blev hela 97 år och hade klarat sig ganska bra själv länge, fick flytta till ett boende för ca 2 år sedan. Men hon var en ganska pigg liten gumma länge. Kommer íhåg då hon fyllde 96 år och vi hälsade på henne, då sa hon att hon blivit lite glömsk, men det kanske man får vara då man snart är 100 år som hon sa. Och jag sa till henne att visst fick man vara glömsk då man kommit upp i en så aktninghög ålder. Nu får de vila ut, dessa gamla människor.

Ja, min sjukgymnst blev inte så gammal 68 år. Hon hade kämpat mot cancern, men nu tog orken slut.

Nu skall jag snart göra mig kvällsklar, ta en tidning eller en bok och läsa. Och i morgon skall jag på Medicinsk Yoga, har gått nu några gånger, Tycker det är ganska så skönt och man kan varva ned lite.