Skriver lite här igen.

Jag bröt tyvärr min hö överarm den 12 Okt 2010. Det hände på en parkeringsplats i Örebro. Jag var med min älsta son till Örebro, han skulle på en jobbmässa då. Och jag tänkte gå lite på stan under tiden.

Men det blev varken jobbmässa för min son eller någon shopping på stan för min del. Det blev att åka in till USÖ i stället.

Jag hann aldrig av parkeringsplatsen. Det var trasig astfallt där på parkeringen som bildat en grop som jag föll i. Och jag landade så tokigt så jag bröt armen av mig. Det gjorde nått fruktansvärt ont. Min son försökte hjälpa mig upp men det gick inte. En trevlig tjej kom till vår hjälp, hon jobbade på USÖ:s Akutmottagning. Skulle så gärna vilja tacka henne än en gång om jag träffade henne. Hon hette Maria, men kommer inte ihåg efternamnet.

MEn hur som helst så fick inte heller hon upp mig, så det blev ambulans in till sjukhuset efter att de hade smärtlindrat mig på plats.

Inget gips kunde sättas på dett brott, utan jag har fått haft armen i en sån här mitella. Det har gjort fruktansvärt ont stundtals, så jag fick äta starka mediciner till börja med.

Nu har det gått dryga 3 månader sedan detta hände. Jag kämpar på, tränar armen varje dag och har väl gjort vissa framsteg. Men det är en lång bit tillbaka ännu.

Tänk så fort en olycka är gjord och så lång tid tillbaka innan det är bra. Nu har de dock inte kunna lovat mig att bli fullt bra i armen igen. Men jag kämpar på, för att få det så bra som det bara kan bli. Men nog är det synd att sånt här skall hända.

Har ju gått med en envis tennisarmbåge i sommras, jusst på hö arm. Och när det blev bättre, ja då kommer detta. Men man får inte tappa modet.

Jag är ändå så glad, jag skall ju snart bli farmor igen. Men tycker det är himla synd att jag inte kunnat hjälpa till med Thea mera nu. Och jag längtar efter henne så fort det gått någon dag som jag inte träffat henne.

Glad att hon blev frisk efter hon var så sjuk på julafton, det var en tung väntan för att höra hur det gått. Men vi fick försöka göra det bästa av julafton ändå, med lite mat och så.

Julafton blev ju för oss på Juldagen i stället då Thea var så bra så hon orkade med julfirande med Tomte och allt.

Bara att kämpa på med armen. Och så väntar man ju samtal nu, att det skall hända nått i BB fronten. Att Thea skall bli storasyster.